onsdag, juli 13, 2005

Gå inte! Det är för fint...

En dag ska allt bort
Den dagen kommer att bli kort
Den bara kommer och sen är allt slut
Jag har skjutit hejvilt, nu är jag utan krut
Pipan är kall, men röken ligger kvar
Vem var det som sa; Den som spar han har?
Vad har jag nu?
Nej, inte ens Du
kan ge mig ett svar
Trevar i blindo, sliter och drar
smärtan bränner och river
Sitter här och skriver
om all den skit som kallas liv
För att lämna allt, krävs bara ett kliv
ett enda litet felsteg kan ändra allt
från att i solen ligga, till nåt mörkt och kallt
Häromdagen klev jag fel
Det kom en ängel och jag förblev hel
Var det ödet eller var det jag?
Som drog mig tillbaka och andades ett slag
Vad det än var så hjälpte det mig
Annars hade jag inte kunnat skriva till Dig
Du är en av de få jag vill finnas för
Finnas för Dig och vara Dig nära ända tills jag dör
Även om avståndet känns långt
Så är det i mitt hjärta varmt och trångt
Där har Du alltid ett rum
Mitt hjärta slår, men min mun är stum
Därför väljer jag att skriva till Dig
Du speciella, som betyder så mycket för mig
När den dag kommer.. när vi ska ses
vet ingen.. inga löften kan ges
Men det känns inte relevant
för allt som tidigare hänt är sant
Vi vet och vi har förstått
att något speciellt finns emellan oss och som gör oss gott
Det är för stort för att bara kastas bort
och det påminner oss ständigt om att livet är för kort
För kort för att hinna leva, älska här och nu
För här är jag och där är Du...

© Åsa 2005