Älskade barn

jag kan se henne från mitt fönster
hennes trevande vingliga färd
över det blanka

så lätt att ramla
slå sig
men hon kämpar
och kämpar

jag fylls av en ömhet
så stor och varm
att jag nästan
tappar andan

jag ser henne
de små armarna rakt ut
för att balansera
upp det svåra

och fastän hon är så långt ifrån mig
så lyser hennes leende upp
min värld
när hon
tagit sig över hela
skridskobanan
utan att ramla

små vingelglidande steg
fram emot sin bästa vän

och in hennes famn

jag ler


tårögd

I mörkrets sken

kristallen glimmar

i taket

reflekterar ljusen, ljusen

överallt

pulserande

värme

glittrande vattenfall

strömmar ner

längs väggarna

omsluter

det mörka

försöker sluka

omättligt

vill ha

mer och mer



ljuset är starkt

mörkret

oövervinnligt

Himlenheten

Precis lika

vacker

Som

Du



Kan Du hjälpa

Mig

hålla

Den?

mjukt

så mjuk

i mig själv

som bomull

av mig själv

smeker jag

mig själv

så mjukt

för mig själv

ger jag mig

till dig



mig själv

Madame Butterfly

För ett ögonblick

Jag delade din skönhet

Ett kort liv du fick

I skuggan av mitt bröst

Ett förgänglighetens avtryck

så smärtsamt

vacker

rundad kvinnlighet



Smaken av sensualism

smeker fram en

skugga

för

Dig

Livet på en pinne

men hon sitter bara där
nedtryckt i jorden


och
vinkar


klädd i sin finaste sticketröja
rosett i håret
kikar hon fram under hyacintens blad


allt för att glädja


men sorgen lyser
i hennes ögon


där hon sitter
nedtryckt i jorden



spetsad till stillhet

En ny fotograf har fötts

...och se vilken mästerlig bild han börjar sin karriär med att kopiera!
Tagen på en kyrkogård i Umeå någon gång i februari detta förunderliga år 2006.