Älskade barn

jag kan se henne från mitt fönster
hennes trevande vingliga färd
över det blanka

så lätt att ramla
slå sig
men hon kämpar
och kämpar

jag fylls av en ömhet
så stor och varm
att jag nästan
tappar andan

jag ser henne
de små armarna rakt ut
för att balansera
upp det svåra

och fastän hon är så långt ifrån mig
så lyser hennes leende upp
min värld
när hon
tagit sig över hela
skridskobanan
utan att ramla

små vingelglidande steg
fram emot sin bästa vän

och in hennes famn

jag ler


tårögd